Livrädd.

Jag har ångest, är ensam och känner mig övergiven. Förvirrad. Tom. 

Hur känner man sig tom?

Okej ensam, ingen förstår. Ingen har gått igenom detta eller inser att det är så mycket mer än fysiska ärr som kommer. 

Eller rättare sagt psykiska ärr kommer behöva bearbetas. 

Mina vänner gör så gott dom kan och vissa lyser mer än andra. 

Jag är så himla tacksam. 

Nu börjar min resa.