Under mina snart 24 år har jag aldrig fått det slängt i ansiktet tidigare att jag skulle vara en dålig människa!
Säkerligen har folk haft sina åsikter och till och med hatat mig. Det tror jag verkligen på riktigt.
Men ändå kan man ju inte helt veta eftersom jag inte hört det personligen.
Trodde inte att jag heller när jag nu är vuxen skulle få höra det såhär.
Igår kväll fick jag ett samtal av en betydelsefull person, som sa - Matilda du är en dålig person!
Jag hörde på rösten och tonläget att det kantades av besvikelse, ilska, frustration och saknad.
Fick sedan en följdfråga, - tycker inte du själv att du är en dålig person?
Det va som en kniv som bara vred sig runt i ett sår, vad svarar man på det!?! För om en annan människa uppfattar mig som dålig, och har den uppfattningen kan jag inte annat att göra än att tillåta det.
Då jag inte heller får en chans att tillrätta göra saker och ting. Men det har jag fötjänat!
För jag har sårat, det vet jag! Men aldrig med mening...
Så mitt svar på ovanstående fråga blev - Nej jag tycker inte jag är en dålig person, men mitt agerande och min handling var dålig, oansvarig och självisk.
Det är en oerhört viktig sak att lära sig ta hansvar för sina handlingar!
Vare sig dom är bra eller dåliga, för lärdom kan vi aldrig få för mycket av.
Bara en tanke - Håll undan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar