Att bara vara jag.

Här är en bild från förra veckan.

Jag har känt mig hängig ett tag och denna dagen va värre än de andra.

Inget smink (kvarsittande gårdagenss ögonbryn & kanske puder)

Ja ni förstår ju att jag inte kunde bry mig mindre.

Jag skulle ju bara till jobbet.

Jag va arg, ledsen, och orkade inte vara glad.

(För kanske 2-3 månader sen så fick jag världens finaste komplimang av tre arbetskamrater.

Vi körde en grej om att man skulle ge komplimanger, och jag fick sammanfattat att jag är 

"en glad, omtänksam och frisk fläkt")

Jag känner mig ofta glad, och uppfattas tydligen över lag vara det.

Men nu orkade jag inte.. Det är tamejfan okej att inte alltid vara det.

Det är okej, tyck att jag är ful - För just idag vet jag att huvudsaken är vad jag tycker!

Men vill också lyfta fram att jag har världens bästa vänner!

Världens bästa familj.

Världens bästa arbetskamrater!

Så jag ska inte klaga för mycket, bara att de är okej att vara som man är.