Jag tycker att jag engagerar mig. Flänger fram och tillbaka, högt och lågt.
Roddar, lämnar, ah anstränger mig helt enkelt.
Ibland får man jävligt lite tillbaka.
Tråkigt!
Och att man/jag/andra ibland och ofta klankar ner på andras beteende när man själv sitter i ett glashus!?
Hur kan man? Hur fan tänker man..
Men jag som en ny införskaffad regel att tänka efter innan.
Jag tänker inte konfrontera, jag orkar inte.
Men jag vet i mitt hjärta.
Och inget blir aldrig som förr.
Sen satt vi och pratade om folk man borde vara rädd för men som man egentligen inte är det för.
När jag var mindre växte jag ju upp i Onsala.
Då umgicks vi på högstadiet i alla fall många tjejer, varav en tjej inte riktigt hade alla hemma om man säger så.
Då hon slog sig själv och anmälde till polisen? What!? Det är inte friskt.
Min bästa vän på tiden, Sophie fick åka in på förhör och grejer.
Sånt borde man vara rädd för, även om man blir utstött så är ett sånt beteende sjukligt.
Så nu fick ni veta min rädsla.
Nu måste jag sticka till jobbet! Ha de gott.
Idag kommer min pärla hem efter semester i värmen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar